Vintern har kommit och världen ligger vit utanför. När morgonen gryr smyger jag upp och tänder i kaminen. Jag dröjer kvar en stund på fårskinnet medan elden tar sig innan jag stänger luckan och smyger tillbaka upp i sängens värme. Från sovrummet ser jag det gula skenet flämta medan jag väntar på gryningsljuset.
Under hösten skördade jag det sista i landen och nu står bara tomma, bruna stänglar kvar. De sista vackra ringblommorna fick följa med hem och deras kompisar står nu och vissnar i landen. Ved finns i mängder. Min passion är självförsörjning så långt det är möjligt och önskan om det enkla livet, och när man uppskattar små enkla saker finns det så oerhört mycket att glädjas åt.
Nu har första Advent passerat och vi går mot jul och nyår. Tiden går så fort trots att vi lever i en tid där det är lite i stå på grund av Covid-19. Namnet på vår pandemi indikerar att den startade 2019, för ett år sedan. Ännu är det långt ifrån över och alla känner vi någon som drabbats nu.
Jag önskar att alla tog mer ansvar, tänkte till bättre och skyddade andra även om de inte känner sig sjuka. Så många har gått bort och så många kommer gå bort innan detta är över.
Jag önskar er alla en fin tid fram till Jul! Var rädda om er och håll er friska. Pandemin utmanar oss att tänka i nya banor och vet ni, det GÅR! Det kan till och med skapa nya vanor vi tycker om! Så håll ut, håll avstånd och gör det bästa av tillvaron!
Varma adventshälsningar från mig till er!
/Linnea