Nu är adventstid här och i stugan brinner kaminen varje dag. Även om jag inte är en vinterälskare uppskattar jag de värmande brasorna och levande ljusen. Det är underbart att få tända varje lykta och ljusstake i hela huset, och sedan sitta och njuta av tystnaden.  Bara lockas med in i nya tankar av lågorna som rullar runt där inne. Att se in i en brasa är som terapi och skulle säkert kunna ersätta flera lugnande medikamenter.

Jag har som ni vet en barnbok på gång. Den jobbar just nu min duktiga illustratör Annika med. Bilderna växer fram undan för undan men det är en process som måste få ta tid. Det går inte att skynda skapande.

Själv har jag tagit tag i ett uppslag till en ny bok. Historier jag velat berätta länge men inte hittat rätt form för. Nu har jag bearbetat en idé inombords en tid och det blir en berättelse om en grupp kvinnor som möts. Både fysiskt och i sina berättelser.

Det är spännande, för jag vet inte riktigt var historien tar mig. Jag vet bara att jag vill berätta om det innersta och det hemliga, det ingen fått höra förr. Saker vi bara berättar i största förtroende för varandra och även de delar vi behåller för oss själva för alltid. Kvinnor är modiga, starka och älskar innerligt och det är en del av vad jag kommer berätta om.

När jag skriver detta tänker jag mycket på relationer vi har under våra liv. Varför de ser ut som de gör. Varför vissa möten och människor blir kvar i ens hjärta hela livet, och varför andra går förlorade lika enkelt som de kom i ens liv.  Med åren inser vi nog också värdet av att måna om de som ger oss energi och kärlek tillbaka, och släppa de som aldrig gett något själva. Kanske är det i våra liv vi ska julstäda och stöka om lite varje år?

Nu tänker jag sätta mig framför brasan en stund igen, titta in i lågorna och drömma mig bort en stund—

Ha en fin Adventstid!
Linnea