Julen närmar sig och ännu en gång ifrågasätter jag varför vi gör detta varje år. Jaja, tänker ni. Nu ska hon vara en äkta Grinch, och ja det kanske jag måste vara. Men bortse från att just jag inte är så förtjust i julfirandet och försök förstå andemeningen i det jag skriver nu. Vad handlar egentligen julen om, och det vi skapar runt jul? De flesta skulle säga “det är familjen, barnen och gemenskapen”. Men är det inte vad varje dag handlar om?

Det jag vill lyfta fram är att julen borde vara annat än en stor orgie i meningslös shopping, matsvullning och själviskhet. Behöver vi äta tills vi mår illa? Behöver vi fler prylar? Behöver man stänga ute alla som inte tillhör familjen? Hur skulle det vara om julen var den dag vi istället lade ner all energi på att göra något för andra? Människor som behöver något mer än oss, men som vi kanske inte känner? Eller någon som inte är inkluderad i ett sammanhang.

Medan många människor inte vet hur de ska ha råd att köpa några klappar alls, spenderar andra flera tusen på att köpa bara för köpandets skull. I ärlighetens namn, BEHÖVER vi mer saker? Och är det i måtten av hur många klappar, hur dyra klappar, vi visar vår kärlek till andra?

Det finns väldigt många i vårt land som inte orkar med jul, det är för ångestladdat med alla utgifter och förväntningar och medlen är för små. Det finns de som undrar mer över var de ska sova under jul och nyår, än vad de ska få inslaget i ett fint paket. Häromdagen fick jag berättat för mig av en som varit hemlös i många år att när hen för första gången i vuxen ålder fick influensa så var det på T-centralen hen däckade. Liggande med frossa och feber på en bänk besöktes hen av hjälporganisationen som kom med en matlåda varje dag. Dock kunde de inte värma maten så hen fick äta den fryst ur en låda. Hemlös, influensasjuk på en hård bänk, utan möjlighet till värme, varm dusch, mat eller dryck. En fryst matlåda. Hen åt den ändå. Fryst. Det var ju mat.

Jag vill inte sabotera er julstämning men jag vill påminna om att det finns väldigt många som inte har något. Kanske kan vi bjuda på något litet till de som inget har? Det går en våg av misslynthet genom vårt land där det sägs att “vi ska väl hjälpa våra egna först och främst”. Men jag undrar vem tusan denna “vi” är. För inte ser jag att “vi” hjälper våra egna. Jag ser folk hjälpa sig själva. Det är lätt att sitta och säga att “vi ska hjälpa våra egna” så länge man slipper vara den där “vi”.

Tänker DU hjälpa någon av “våra egna” i jul? Kan du ge någon en varm jacka? Ett par handstickade vantar? En skön mössa? Och nu pratar jag inte om att ge bort det som annars skulle gå till soporna, jag menar ge bort något som DU skulle vilja bära. Något DU skulle vilja ha? Vi tycker vi är hjältar för vi skänker bort saker vi annars skulle ha kastat, men det finns inget hjältemodigt i det. Ge inte bort skräp. Snacka inte bara om att hjälpa andra, för att sen när det är skarpt läge vägra.

Ingen kan göra allt. En människa kan inte rädda världen. Men alla kan göra något och hjälps vi åt kan vi göra världen lite bättre, lite snällare. Ingen ska behöva ligga i influensa på en bänk på T-centralen och få en frusen matlåda. Ingen ska stå utan ytterkläder i regn och rusk och inte få komma in i värmen. Hjälper man inte andra när man kan, är man inget annat än en liten lort, som Jonathan Lejonhjärta sa. (själv har jag andra ord för såna)

Vi kan inte fixa allt, men vi kan alla göra något.
Jag hoppas att vi öppnar våra sinnen i jul.
Skapa lite balans genom att ge av överflödet till de som inget har.
Det är min önskan och mitt löfte denna jul.

Ha fina helger! <3
/Linnea