Äventyret har börjat…

Äventyret har börjat. Jag har hittat min illustratör och tillsammans med denna duktiga Annika Wiklund gör jag nu barnboksprojektet. Hon har en härlig stil. Den är varm och vänlig och hon har öga för de små detaljerna. Det känns riktigt bra!

Bilden här intill är ett av arbetsproverna hon skickade in. Den kommer inte finnas med i boken men var en av de bilder som fick mig att känna att jag hittat rätt illustratör till min text.

Att skriva är något jag alltid tyckt om och jag insåg efter alla år som hantverkare att jag ville göra något nytt. Inte bara för att axlarna tog slut av allt hantverk, utan även för att lågan slocknat. Det går nog att traggla vidare med många arbeten men när det gäller skapandet måste hjärta och själ vara med.  Jag älskade verkligen att förverkliga andras drömmar. Att se deras tanke och ide ta form. Men själva verkstadsjobbet var jag så trött på. Och nu är jag här, vid en ny vägs början. Texterna finns här i huvudet. Det gäller bara att få ner dem på papper (eller skärm i det här fallet).

Att skriva har varit meditation för mig. Jag har skrivit av mig och ur mig.  Det sköna med att skriva är att man medan man skriver går från dimma till klarhet i mycket. När man skriver om känslor så formar man själv orden som leder till förståelse för saker man inte sett förr. Den sortens skrivande blir emellanåt som en terapisession med sig själv som terapeut.

Att uttrycka sig i skrift, en monolog, kan också vara ett bättre sätt att kommunicera med andra. Egentligen borde alla börja skriva brev på papper och skicka iväg dem i små vita kuvert, med blått foder och vackra frimärken. Snirkliga namn, vackra avsändare och…   Ja, ok, med PostNord skulle de förmodligen ändå inte komma fram. Men tanken är härlig!  Jag önskar mig brev i min brevlåda som jag får hålla i och känna på. Dofta på och läsa om och om igen utan läskvittens.

Jag vill skriva sagor för barn. Jag vill berätta om min resa i livet och hur jag skapat min dröm. Jag vill berätta om den stora kärleken som finns och som aldrig tar slut trots avstånd och olika liv. Valet att leva ensam, och mycket mer. Det finns så mycket inombords som ska ut. I rätt tid.

Ha en skön höst!

 

Linnea <3