Ett nytt decennium träder in i våra liv, eller är det vi som träder in i dess närvaro? Vilket det än är, så inser jag att åren går snabbare ju äldre vi blir. Jag undrar hur det kan komma sig att tiden upplevs så olika beroende på om man är ung eller gammal? När vi var små var sommarlovet en evighet, när man blev vuxen och hade semester var den snart slut…
Häromdagen kom millennieskiftet på tal och jag sa, ”Jamen det var ju inte länge sedan!”. Sen brast vi i skratt när vi insåg att det var tjugo år sedan! Hur kunde det bli så?

Kan det vara så att upplevelsen av tiden beror på det vi fyller den med? Och är det i så fall när vi har mycket att göra vi upplever att tiden går fortare, eller när vi inte gör något? Om vi till exempel har mycket vi behöver uträtta brukar ju tiden bara rusa iväg och inte vara tillräcklig. Men om vi har tråkigt, inget att göra, bara väntar på något, då kan en dag kännas som en halv vecka! Eller är det så att upplevelsen av tiden beroende på hur vi värderat det vi fyller tiden med? Är det när vi har roligt som tiden går fort och när vi måste genomlida ett tråkigt möte eller någons långa utläggningar, då känns tiden som om den står stilla? Tiden är fascinerande. Både som tidsrymd (upplevelsen av hur snabbt eller långsamt den går) och som möjlighet.

Jag har många gånger berättat om hur jag prioriterat tid i mitt liv. Tid att leva, tid för det jag tycker känns viktigt. För mig har det alltid känts svårt att lägga hela dagar, vecka ut och vecka in, i ett inrutat schema som ett vanligt jobb kräver. Mina behov har alltid varit att följa min inre klocka, min känsla. Nu har inte alla den möjligheten, inte heller det behovet, och tack och lov IGEN för våra olikheter. Men för mig har det känts livsviktigt att få förfoga över min tid vilket jag också gör idag.

Ett nytt decennium, och två decennium efter ett millennieskifte. Det känns lite mäktigt att uttrycka 2020 så. Tänk att jag har ha fått uppleva två århundraden och ett millennieskifte! Så vad ska nu 2020 bjuda på? Har ni tänkt lova något inför det nya året, starta något nytt i livet? På något vis behöver vi människor en liten språngbräda för att förändra saker verkar det som. Ett nytt år kan vara en sån språngbräda för många.

Själv har jag inga specifika nyårslöften utan fortsätter på den väg jag redan valt. I höstas startade jag med intensiv konditionsträning på crosstrainern och det har haft många positiva effekter, bl a har det gjort underverk för mina axlar och min onda nacke.
Det finns ett intresse och ett samtal med en skådespelare om att göra barnteater av boken och de samtalen kommer föras vidare in i det nya året. En spännande tanke vi är intresserade av att utveckla.
Diverse trädgårdsplaner väcks till liv, campingbilen börjar kännas lockande igen och så vidare…. Inspiration och idéer finns.
Sen är det såklart nya skrivprojekt som hägrar…

På något vis känns det som att när jul och nyår passerat ser jag vårens ankomst framför mig. Jag vet att de kallaste månaderna fortfarande väntar, men det känns ändå som att snart, mycket snart, kommer en ny underbar vår till oss. En tid med nya drömmar, möjligheter och minnen som ska skapas.

Nu önskar jag er en fantastisk nyårsafton, var ni än är och hur ni än tänker tillbringa den. Och ett gott nytt år önskar jag alla. Ett år med mycket glädje, vänskap och kärlek! Tack för att ni följer mina tankar i bloggen och för fin respons från er! Det känns varmt i hjärtat.

Vi hörs nästa år!
/Linnéa