Visst är det underbart att sommaren kommit och solen äntligen värmer vår hud. Här i Solglänta blommar syrenbersån i lila och vitt och det doftar ljuvligt. Igår stod vi borta vid bodarna och byggde en soffa till ”Njutsikten” och doften av syren nådde oss ända dit och vi njöt.

Som vi väntat på värmen i år. När vi senare igår kväll satt på verandan sa min älskade att ”nu är det bara drygt tre veckor så vänder det”. Han syftade på solens nedgång bakon berget som vi precis bevittnat. Vi tittade på varandra och sa i kör ”Vad tråkigt!” Det känns lite som att sommaren snart når sin höjdpunkt, sin mitt, fast vi inte ens fått vara med om starten! Våren som normalt sett är så underbar, för den är efterlängtad och varm och ger känslan av att allt ligger framför en, uteblev bara.

Man ska inte gråta över spilld mjölk heter det ju, så vi får låta bli att älta en vår som mest regnade bort och istället njuta av det vi har här och nu. Lite som med livet i stort. Vi får lära oss att njuta av allt i stunden för vi vet inget om framtiden och kan inte förändra det som varit.

Eftersom det fortfarande råder pandemi blir det ingen verksamhet för allmänheten här i sommar men det händer ju ändå en del på gården. Igår fick vi ner de första grödorna i det nya landet. Det blev strävsolros och jordärtskocka som blev först på plats. De kommer få en plats i ytterkant eftersom harven inte behöver gå ända ut i kanten varje vår. Idag harvar vi en gång till och sedan sätter vi resten av de fröer vi har köpt in och den potatis vi groddat. Det är hög tid att få ut dem!

Nu ska jag gå ut och starta dagen i trädgården. En bäddsoffa ska slipas och målas, ogräs ska dras och salladslanden ska vattnas. Kära besvär i ett soldränkt Solglänta!

Jag hoppas att ni alla har det bra, var ni än befinner er och att vi snart kan ses på riktigt!

Ha en fin dag!
Linnea