Tankar vid en strand…

När man sitter i naturen och skriver känns livet väldigt skönt. Min bil konverteras ju sommartid till en liten minicamper. Inte för att jag älskar att campa utan mer för jag gillar projektet. Tanken att kunna använda min bil på flera sätt och hitta smarta lösningar är det som lockar. Jag kan åka till vem jag vill, vart jag vill, och har alltid mitt hotellrum med mig.
Tidigt i våras insåg jag också att min bil kunde vara mitt rullande kontor och det har jag njutit av trots det ostadiga vädret. Vissa dagar har jag rullat upp till sjöarna i bergen och där skriver jag och övernattar intill vattnet som kluckar in mot stranden. Med lite värmeljus och en hund intill sig är det varmt och gott där inne även om vädret utanför inte riktigt är somrigt.
Likaså är det vara trevligt att besöka andra städer för att få lite nya vyer. Att sitta i en stadsmiljö med dörren öppen drar blickarna tills sig kan jag lova. Många blir nyfikna och vill titta in och det kan bli många intressanta möten och samtal på så vis.

Just nu känns det mer som höst än sommar. Värmen har försvunnit och nätterna är kalla. Det är grått, kallt och inte alls speciellt somrigt. Min tidigt solbruna hud bleknar och inomhus åker sticketröjan på och ibland låter jag en liten brasa spraka i spisen. Men trots det svala vädret växer det enormt fint ute i trädgårdslanden. Numer har jag allt grönt till tallriken från egna landet och det är lyx.

Jag var på en resa långt uppe i Värmland med min minicamper. Där hälsade jag på en vän som har ett fantastiskt paradis intill en sjö. Han och jag har ungefär samma tankar om livet och hur vi vill ha det, och hans stuga påminner om mitt eget hem. Det är också en sommarstuga som gjorts om till permanentboende. Inte så stort men man har allt man behöver.
När jag kom hem därifrån rev jag väggen mellan kök och vardagsrum och började göra mitt nya kök. Tänk vad lite inspiration kan göra! Nu har jag ett nytt kök här hos mig, en helt ny planlösning som krävde både nytt avlopp och vattendragning samt lite eljobb. Men vilken skillnad det gjorde! Jag älskar ju att laga mat, och gärna till andra. Nu har jag äntligen ett kök som både är rymligt och praktiskt och ett stort köksbord som rymmer många vänner. Det är lyx… kökslyx!

Jag passar på under molniga dagar att göra lite inomhusjobb på mina hus i Solglänta. Det är bra att få lite trista ”måsten” gjorda, både hos mig själv och hos mina hyresgäster. Tänk vad man kan gå och dra sig för att ta tag i det där sista, för att inse att när man väl gör det tog det inte speciellt lång tid. Precis så var det för mig då jag jobbade som smed. Jag kunde dra mig för vissa jobb, och när jag väl satte igång var det inte lång stund som behövdes för att göra det färdigt. Det ska lidas fram, brukade jag skämtsamt tänka medan jag sköt upp jobben.

Ibland skjuter man på saker för man inte vill göra dem. Men många gånger kan jag känna mig nöjd över att ha skjutit upp det jag borde ha gjort. Det har helt enkelt inte varit moget än. Nu kan det låta som att jag försvarar att man inte blir klar, men det är en process att vara kreativ och viss typ av ”skjuta det framför sig” handlar om att inte vara mentalt förberedd och då kan det heller inte bli det bästa resultatet.

Jag undrar hur allt hade sett ut här, hur mitt liv och min plats på jorden hade tett sig om jag gjort allt klart från början. Om jag hade fått välja fritt, satt samman ett koncept och sen hade någon utfört det. Pengarna hade funnits, valen hade varit givna, det var bara att tuta och köra. Hur hade min plats här i Solglänta sett ut då? Nu har jag istället fått vänta in nästa slant, nästa möjlighet att skapa vidare, både husen och trädgården, och jag slår vad om att tiden jag gett allt, tvingats ge allt, har varit till min fördel.

På samma sätt tycker jag man kan se på att skjuta på saker. Varför ska det vara något fult eller något negativt att inte ta tag i allt direkt? Kanske behöver vi lite ångest, lite eftertanke och låta saker mogna fram till det bästa, även om det kan tyckas att vi bara smiter från våra göromål? Det känns i alla fall bättre att tänka på det som en del i en förfinad utveckling än som ren lathet och ta-tag-i-ångest.

Efter tolv år av längtan och borde-ta-tag-i står jag här idag och ser på ett kök som jag aldrig hade kunnat drömma om innan jag var på min resa uppe i Värmland. Min egen tanke om köket och planlösningen fick sig en tankeställare och jag är glad att jag inte gjorde något innan för det hade inte blivit så här då. När det gäller mitt kök såg jag hindren istället för möjligheterna. Men någon annan såg möjligheterna istället och det smittade av sig. Med det vill jag säga ”Ha inte ångest för ni inte göra allt ni borde. Låt saker ta lite tid. Gå med ångest och smit ibland ifrån det ni borde ta tag i. Det kommer bli så mycket bättre när ni får stöta och blöta det ett tag. Gärna med en god vän ni litar på” 🙂

Ha en fortsatt fin sommar!

Linnéa