Vårsol och knoppar som brister…

Vårsolens strålar har äntligen hittat oss här i Solglänta.. En liten hund hittar solstrålen bredvid soffan och vänder sig förtrollad mot källan till det mjuka guldgula ljuset och stänger av allt annat för en stund.

Vi vaknar till fågelsång och emellanåt väckter taljoxen oss då den knackar på fönsterspröjsen som om den tycker det är dags att kliva upp. En ljuvlig tid då allt tycks vakna till liv efter vinterdvalan.

Jag bor som ni vet i Kilsbergen mellan Örebro och Nora,  i Falkabergsdalen. Från berget bakom huset har jag milsvid utsikt över slätterna och varje gång jag är där uppe känner jag mig rikast i världen. Rik på livskvalitet och rik på lycka. Rik för att jag bor med en ”miljon dollar view” precis bakom huset!

Det är elva år sedan jag köpte en liten stuga i skogen och lyckobubblorna som fanns i magen den första kvällen i stugan finns fortfarande kvar. Jag somnar med glädje i hjärtat och vaknar lycklig och det finns ingen plats jag hellre vill vara på än just denna. Någon skrev att ”man ska leva ett liv man inte vill ta semester från” och precis så känner jag. Jag lever och skapar på olika vis och jag har precis det liv jag alltid önskat mig.

Jag har ju haft möjligheten att skapa en tillvaro där jag i princip är en fri själ. Jag kan förfoga över mina dagar på det vis jag vill och arbeta då jag har något som vill ut. Jag lever definitivt inte ett liv i lättja och jag saknar helt socialt skyddsnät i form av tex sjukersättning mm, men det är ändå det liv jag vill ha. Tre hus är en handfull att sköta, stor trädgård och odlingar osv, men jag får själv bestämma hur mina dagar ska se ut.

Just nu står försådden av årets odlingar och tar upp hela köksbordet och även fönstret är fullt av små krukor där allt mellan himmel och jord tittar upp tex. Nytt för året är vattenmelonen. Jag sitter vid köksbordet där datorn knappt får plats och ser ut på en regntung himmel. Det har kommit skurar under hela förmiddagen. Ändå drar det någonstans inombords. Jag vill ut. Undrar om det inte är dags för en tur upp på berget ändå. Min följeslagare Thellus är en Russkiey Toy som alltid är pigg på nya äventyr. Han säger inte nej. 😉

Jo, vi ska ut på expedition till den del av bergskammen jag ännu inte riktigt utforskat. Väster om Solglänta Lilla Gård reser sig en hög brant bergsvägg, men jag har hittat en väg upp…  Så får det bli. Naturen ropar på oss och vill att vi ska komma. En termos kaffe och en god äggmacka till Matte och några kulor Acana Lamm till Thellus. Det är dagens recept på lycka för oss!

Nu önskar jag er en underbar dag och en lika fantastisk start på våren!

 

Linnea